Hur föddes idén till boken?
– Den generation som kommer efter mig har ju ingen koll på vad ett negativ är. Jag funderade på hur de här bilderna skulle kunna leva vidare. När jag närmade mig 75 år började en tanke ta form – att ge ut en bok för att fler skulle kunna ta del av bilderna, säger han.

Under decennier hade fotografierna legat arkiverade. Bilder från fabriker, fotbollsplaner, kyrkor, teaterföreställningar och vardagsliv runt om i Gnosjö kommun.

– Jag insåg att om jag skulle göra något så fick jag avgränsa mig. Då bestämde jag mig för att bara fokusera på Gnosjö kommun, eftersom jag har mina rötter här.

Arbetet blev omfattande. Negativen fotograferades av under glasruta, digitaliserades och bearbetades.

– När jag hade gått igenom allt och valt ut ett antal blev det 333 bilder. Jag tyckte det var ett lagom antal att göra något av.

Resultatet blev en bok som väckt betydligt större intresse än han hade väntat sig.

– Jag är överraskad över hur glad folk är att den finns. Jag tror att den kommer ganska lagom i tiden. Bilderna är inte så nya att de känns färska, men inte heller så gamla att de är bortglömda.

Från journalist till fotograf
Att ägna sig åt fotograferandet var egentligen aldrig en plan från början.

– Det är en följd av att jag jobbade som journalist. När man jobbade som lokalredaktör skulle man ju fotografera också.

Efter studier i Göteborg återvände Sven till bygden 1984. Först som journalist, därefter som frilans efter att den lokala tidningen lagts ner.

– Då satt jag här med familjen och blev frilans. Jag började ta väldigt mycket bilder och jobbade bland annat för Thule och andra industrier.

På den tiden såg arbetet annorlunda ut. Framkallningen skötte Sven själv hemma i tvättstugan.

Han ler när han minns hur sparsamt man fotograferade jämfört med idag. 

– Jag var snål. På den tiden hade man bara 36 bilder på varje filmrulle. Hade jag tagit 20 bilder på ett jobb ville jag göra slut på rullen på vägen hem. Det kunde vara i butiken hemmavid eller kanske några grannar som högg ved. Vardagsbilder som bara hamnade i arkivet men som är roliga att se idag. 

Vad har bilderna betytt för människor?
När Sven började välja ut bilder till boken tänkte han inte i första hand på att dokumentera en tidsepok eller kulturhistoria. Men med tiden har han sett ett värde växa fram i de gamla fotografierna.

– De binder ihop människor och deras minnen. Folk sitter och pratar om bilderna tillsammans.

Särskilt teaterprojekten från 1990-talet har väckt reaktioner. Utomhusföreställningarna på Hylténs industrimuseum lockade tusentals besökare.

– Det var en kulturgrej som verkligen fick ihop folk, och som många fortfarande är stolta över.

Bilderna visar också en bredare bild av kommunen än många kanske förväntar sig.

– Det blev större bredd än jag trodde. Det är industrier, kyrkor, fotboll, teater, hemvård, marknader och föreningsliv. Det finns mycket mer än man tänker på först.

Vad är egentligen Gnosjöandan?
Sven har levt med begreppet hela livet och funderat mycket över dess ursprung. Han jämför med äldre bruksorter där brukspatronen tog ett stort ansvar för invånarna.

– Jag tror att en viktig del är att människor var tvungna att klara sig själva. Man fick lösa saker på egen hand. Då växte företagandet fram.
På bruksorterna gick man till patronen om man behövde hjälp, och det fostrade inte samma företagsamhet, säger Sven. 

Samtidigt minns han en stark gemenskap inom det lokala näringslivet under 1980- och 90-talen.

– Industriföreningen var väldigt positiv. När jag startade som frilans sa de: "Vi ska se till att du får jobb."

Men det handlar inte bara om företagande.

– Man kände varandra. Det fanns en grundläggande vänlighet. Behövde någon hjälp så hjälpte man till. Behövde någon en produktion så kunde man lösa det tillsammans.

Hur var det att växa upp i Hjulfhult?
Som många andra ungdomar längtade Sven ut i världen när han var ung.

– Bor man i en liten by så vill man ju iväg och upptäcka världen, det är ju naturligt.

Men han minns också den idylliska tillvaron i den vackra byn några kilometer öster om Nissaforsbruk. 

– Det fanns väldigt mycket frihet att växa upp här. Ingen biltrafik att tala om och massor av barn i gårdarna runt omkring.

Hjulfhult sluttar ner ner mot Nissan, med en milsvid utsikt. Byn har en särprägel mot andra byar i kommunen; här är  inte de täta skogarna lika framträdande, istället finns vidsträckt och bördig åkermark. Familjen har rötter i Hjulfhult långt tillbaka. Svens farfars farfar kom hit på 1830-talet.

Var namnet kommer ifrån är oklart. Sven har hört en teori om att virket här passade speciellt bra för att göra hjul, då det var lite rundat.

Än idag återvänder Sven gärna till huset där familjen samlas.

– Barnbarnen kommer hit på sommaren och jag trivs väldigt bra här.

Det är lätt att komma hit. Har man vuxit upp på landet så finns det
något särskilt med det.

Han blickar ut över landskapet runt gården.

– Det bästa är att markerna fortfarande brukas. De flesta husen är fortfarande bebodda året om. Det finns folk som har djur, som slår åkrarna och håller landskapet öppet. Det är fantastiskt fint.

Fotograferar du fortfarande?
Numera riktar Sven kameran mot andra motiv än förr.

– Förr var det människorna som var mest intressanta. Nu är det djuren, säger han med ett skratt.

Naturfotograferandet har blivit ett stort intresse.

– Det finns otroligt mycket vilt här i trakten. Älgar, men även vargar och lodjur. Tyvärr ser man dem sällan eftersom de är så skygga.

Mörkrummet för framkallning av fotografier är däremot historia nu.

– Jag sålde faktiskt hela utrustningen för bara några veckor sedan. Jag lade ut det för 400 kronor och det gick direkt. Numera är det ju mest digitalt när man fotograferar.
 
Något nytt projekt på gång?
När boken väl var klar kände Sven mest behov av att landa. Men han medger att materialet långt ifrån är slut. Tusentals bilder väntar fortfarande i pärmarna. 

Han funderar varför boken har blivit så uppskattad. Den är mer än foton från en svunnen tid. Den är ett gemensamt album över människor, möten och miljöer som format bygden. Det handlar om igenkänning, men också om förändring. 

– Jag tycker det är roligt att se att folk känner igen människor och minns saker tillsammans. Det är nog det finaste med alltihop, säger Sven.

Vill man köpa boken går det bra att höra av sig till Sven på svenoskar.magnusson@gmail.com

Tusentals negativ som Sven samlat på sig genom åren.

Den rustika terrängbilen kommer väl till pass när Sven ger sig ut i naturen för att fotografera.

Busskuren byggde Sven själv när barnen var små.